Den oroliga visheten och den stilla enfalden

Överge lärdom, och bekymren försvinner. Hur stor är skillnaden mellan ett ja och ett nej? Hur stor är skillnaden mellan gott och ont? Det som människor fruktar, måste man frukta. Men hur vilt och oändligt är detta tomrum! Folket är glada och ystra, som om de njuter av en stor fest, som om de vandrar på vårens terrasser. Jag ensam förblir stilla, utan tecken på rörelse, som ett barn som ännu inte lärt sig le. Jag driver, utan mål, som om jag inte hör hemma någonstans. Alla andra har överflöd, men jag är som om jag saknar allt. Jag har ett dåraktigt sinne! Så omedvetet! Vanliga människor är klara och skarpa, jag ensam är dunkel och otydlig. Vanliga människor är noggranna och kritiska, jag ensam är tyst och försjunken. Som havet, stilla och vidsträckt; som vinden, som blåser utan att stanna. Alla andra har sina syften, jag ensam är envis och oansenlig. Jag skiljer mig från andra, för jag värderar att suga från Moderns bröst.