Kapitel 27

Mästarens Spårlöshet

善行无辙迹,善言无瑕谪,善数不用筹策,善闭无关楗而不可开,善结无绳约而不可解。
是以圣人常善救人,故无弃人;常善救物,故无弃物。是谓袭明。
故善人者,不善人之师;不善人者,善人之资。不贵其师,不爱其资,虽智大迷,是谓要妙。
Den goda vandraren lämnar inga spår. Den goda talaren har inga brister. Den goda räknaren använder inga räknebrädor. Den goda stängaren behöver inga lås, men kan inte öppnas. Den goda bindaren behöver inga rep, men kan inte lösas. Därför räddar den vise alltid människor, så ingen blir övergiven; han räddar alltid ting, så inget blir förkastat. Detta kallas att följa ljuset. Så den goda människan är den icke-godas lärare; den icke-goda människan är den godas tillgång. Att inte värdera läraren, att inte älska tillgången, även om man är vis, är man djupt förvirrad. Detta kallas den fina hemligheten.

Djup reflektion

Vad handlar detta kapitel om?

Kapitlet beskriver den vises handlingar som så naturliga och osynliga att de inte lämnar spår. Han inkluderar alla och allt, ser värdet i både goda och icke-goda som ömsesidiga lärare och resurser. Att förstå detta är en djup insikt.

Vad har detta med mig att göra?

Det lär mig att sann vishet inte handlar om att synas eller kontrollera, utan att vara så i harmoni med livet att mina handlingar flyter utan ansträngning. Jag kan lära av både dem jag beundrar och dem jag ser som utmaningar – alla har något att lära mig.

Vad ska jag göra idag?

Idag ska jag möta en person som irriterar mig med öppenhet och se vad jag kan lära av situationen. Jag ska försöka agera utan att lämna 'spår' – vara hjälpsam utan att söka erkännande.

Relaterade kapitel

Min reflektion

Vad inspirerar detta kapitel dig till? Hur kommer du att tillampa det?

Fraga Laozi om detta kapitel Helskarmschatt →