Kapitel 22

Att ödmjukhetens väg leder till helhet

不争 谦下 曲全 抱一

Original

曲则全，枉则直，洼则盈，敝则新，少则得，多则惑。
是以圣人抱一为天下式。不自见故明，不自是故彰，不自伐故有功，不自矜故长。
夫唯不争，故天下莫能与之争。古之所谓曲则全者，岂虚言哉！诚全而归之。

Översättning

Att böja sig är att bevaras hel, att vara vriden är att bli rak, att vara tom är att fyllas, att vara sliten är att bli ny, att ha lite är att få, att ha mycket är att bli förvirrad. Därför omfamnar den vise Enheten och blir en förebild för världen. Utan att visa sig själv blir han klar, utan att hävda sig själv blir han framträdande, utan att skryta om sig själv blir han framgångsrik, utan att vara stolt över sig själv blir han varaktig. Eftersom han inte tävlar, kan ingen i världen tävla med honom. De gamlas ord om att böja sig är att bevaras hel – är de tomma ord? Sannerligen, när man är hel, återvänder allt till en.

Djup reflektion

Vad handlar detta kapitel om?

Detta kapitel lär att sann styrka och helhet kommer från ödmjukhet, anpassning och avstående från självhävdelse. Den som böjer sig går inte sönder, den som inte tävlar kan inte besegras.

Vad har detta med mig att göra?

I mitt liv påminner detta mig om att jag ofta vinner mer genom att lyssna och anpassa mig än genom att kämpa för min egen vilja. Att släppa behovet av att ha rätt eller synas mest skapar inre frid och öppnar dörrar.

Vad ska jag göra idag?

Idag, när jag känner en impuls att hävda mig eller tävla, ska jag istället ta ett steg tillbaka, lyssna och låta andra få utrymme. Jag övar på att vara ödmjuk och se vad som händer.

Relaterade kapitel

7 Himlen och jorden är eviga 8 Den högsta godheten är som vatten 24 Stå inte på tå – du faller 66 Havets ödmjukhet

Min reflektion

Vad inspirerar detta kapitel dig till? Hur kommer du att tillampa det?

Fraga Laozi om detta kapitel Helskarmschatt →